Sök- och placeringstjänst inom HVB och familjehem
De hade inga lakan i sängarna. De var smutsiga och alltid hungriga. När de var sjuka blev de slagna. Hon var tretton år när hon fick sin första tandborste och lakan i sin säng. Lisbeth och hennes två småsystrar växte upp med en utvecklingsstörd mamma och en alkoholiserad pappa. I skolan blev hon svårt mobbad. Och omvärlden valde att blunda. Kyrkan - den som familjen var engagerad i - såg, men gjorde ingenting.
Socialsekreteraren konstaterade att Lisbeths mamma var i nivå med en sexåring - men lät ändå barnen bo kvar. Ingen ville se att barnen stundtals svälte eller att de inte blev sedda. "Jag överlevde min uppväxt men jag vill aldrig leva om mitt liv."
Lisbeth vågar prata om det som är tabu för så många - att faktiskt vara glad över att slippa sin mor. "Det hade varit bättre om mamma inte hade fött oss tre syskon. Alla har rätt att bli föräldrar men skyddsnätet måste bli bättre om föräldraskapet inte fungerar."
Idag lever Lisbeth ett bra liv, har två vuxna barn och föreläser och skriver böcker om hur viktigt det är att se barnets utsatthet, att sätta barnen främst. Vi måste våga kämpa för att alla barn har rätt till en bra barndom. Vi måste våga se med barnets ögon.
Föreläsare: Lisbeth Pipping, författare, beteendevetare, föreläsare med egen erfarenhet.
Fyll i formuläret nedan så återkommer vi.