Intervjuade förövare om att förhindra hedersvåld

De vill förstå förövarna. Genom djupintervjuer med hedersdömda hoppas Jon Söderberg och Camilla Starck hitta nya behandlingsmetoder.

De som misshandlar och mördar i hederns namn har länge varit Kriminalvårdens blinda fläck. Nu kan nya behandlingsmetoder utvecklas – delvis tack vare psykoterapeuten Jon Söderbergs och psykiatrikern Camilla Starcks unika djupintervjuer med dömda.

Tillsammans intervjuade de under fjolåret 16 personer som är dömda för hedersrelaterat våld. Intervjuerna genomfördes både på öppna anstalter och på anstalter med hög säkerhetsklass. Alla 16 kommer från Mellanöstern eller Afghanistan och majoriteten är män. Att även kvinnor finns med beror på att hedersrelaterade brott ofta är kollektivt sanktionerade, i synnerhet brott som begås mot barn.

– Därför kändes det bra att vi intervjuade klienter av båda könen, säger Camilla Starck.

I materialet finns domar som berör tvångsgifte och bortförande av barn, men de flesta är dömda för våldsbrott. Snittåldern är 40 år och de flesta fallen handlar om våld mot vuxna kvinnor. Alla är födda utomlands – någon kom i den senaste flyktingvågen, andra har varit i Sverige i över 30 år.

Endast en av de intervjuade var öppen med att hans handlingar drivits av hedersmotiv. Han hade misshandlat en person för att försvara familjens heder. Han visste att han begått en kriminell handling i Sverige, men det struntade han i, familjens heder var viktigare än allt annat. Men alla andra förnekade kopplingen till heder.

– Flera av dem sa själva att de inte drivs av hederskultur, samtidigt som de gav uttryck för hederskulturella värderingar, som att familjen väljer partner och sanktionerar oskuldskontroller, säger Camilla Starck.

Många av de intervjuade talade om att andra från deras kultur var besjälade av hedersnormer, men inte de själva.

– Hedersrelaterat våld och förtryck är så skambelagt i det svenska samhället att de inte själva vill kännas vid det, fortsätter Camilla.

Nästan ingen medgav att de skulle ha varit utsatta för påtryckningar från den övriga familjen, men Camilla Starck och Jon Söderberg tror att flera kände denna press.

Alla 16 förövare har också varit offer. De har vuxit upp i en hederskultur där de blivit kontrollerade, utsatts för våld och behövt övervaka sina syskon.

– En dömd berättade med sorg i rösten att han aldrig hade fått gifta sig med den han ville, säger Camilla Stark.

Det går inte att dra några vidare slutsatser om vad som utmärker hedersdömda utifrån de här intervjuerna, eftersom det handlar om så få individer. Bland just dessa 16 är nästan alla lågutbildade, men den bilden överensstämmer inte helt med tidigare forskning om hedersdömda.

– Det är tydligt att brotten i hög grad beror på djupt rotade värderingar, säger Jon Söderberg. Därför är det så viktigt att tala med förövarna om dessa värderingar.

Även om flertalet som sagt inte medgav att de själva styrdes av hedersnormer, så var de beredda att diskutera dessa normer. Och under samtalen hände något.

– Vi märkte när vi grävde djupare att individen själv såg motsättningar i sina värderingar och att det fanns en öppning för att ifrågasätta dem, säger Camilla.

Både Jon Söderberg och Camilla Starck har blivit något mer positiva till att det trots allt går att minska den hedersrelaterade brottsligheten.

– Men det är oerhört svårt, lite som missbrukarvård, säger Jon Söderberg. En person går igenom en behandling, för att sedan återvända till en miljö där missbruket är utbrett. Hedersdömda återvänder på samma sätt till miljöer där hedersförtrycket är utbrett.

Intervjuerna gav dem inte bara idéer vad som kan göras för att undvika återfall i brott, de blev också än mer övertygade om vikten av att informera om lagstiftning och tala om värderingar med nyanlända i Sverige.

– Man skulle behöva informera om hur familjerätten fungerar här och vart man vänder sig om man är desperat i en separationsprocess, säger Camilla Starck.

Jon Söderberg menar att efterfrågan finns:

– Flera av de dömda återkom till att de mycket tidigare hade velat få information om de värderingar och lagar som gäller kring barns och kvinnors rättigheter här.

Artikeln återges här i förkortad form.
Källa: www.modernpsykologi.se