Skärm och nätanvändning bland unga med IF

I dag är i princip alla uppkopplade och mobila skärmar är en del av vår vardag. Samtidigt står vissa grupper utanför och för andra kan skärmanvändning bli ett problem.

Kristin Alfredsson ågren forskar kring hur unga med IF, från 13 år och uppåt, använder internet och digital teknik.

Kristins studier baseras på unga med lindrig och måttlig grad av IF. De med svårare grad använder också nätet till att kolla på film eller lyssna på musik, men då med hjälp av andra.

Ungefär två tredjedelar har tillgång till smarta telefoner. I gruppen unga utan IF har i princip alla en smart telefon. Men desto fler i IF-gruppen har tillgång till en surfplatta.

Tillgången till internet varierar. De flesta unga med IF som bor hemma har wifi samt mobilabonnemang som går att koppla upp mot nätet. De som däremot bor i en gruppbostad har inte alltid tillgång till internet. Det beror på att inte alla kommuner erbjuder wifi till de boende. Det finns inte heller krav på att de ska göra det. Mobilabonnemang är ofta en ekonomisk fråga. Många unga vuxna med IF har låg inkomst och får nöja sig med de billigaste och enklaste abonnemangen.

De unga med if som är på nätet gör i princip samma sak som andra unga. De ser på film och lyssnar på musik, men i mindre utsträckning. Ungefär hälften av de unga med IF använder sociala medier. De använder sociala medier i identitetsutvecklande syfte, för att ha kontakt med släkt och vänner samt för att hålla sig uppdaterade om vad som händer i världen. Att sociala medier används i lägre utsträckning jämfört med unga utan IF beror på att de har svårt att skapa konton själva och inte alltid får hjälp med det. Rädslan för att de ska utsättas på nätet gör att närstående eller personal, inte alltid tillåter sociala medier. Bildsamtal via exempelvis FaceTime eller Skype används däremot av nästan alla unga med IF.

Spel används av många med IF och i stor utsträckning.

Få unga med if uppger att de använder nätet för att lära sig nya saker. De är inte heller särskilt delaktiga på nätet. Även om många använder en smart telefon eller en surfplatta är de mer passiva användare. De konsumerar tjänster, men är inte så aktiva själva.

För att unga med IF ska kunna bli mer delaktiga behöver både tekniken och internet bli enklare att använda. Tjänster behöver vara mer tillgängliga och läsplattor och smarta telefoner behöver anpassas. Mycket går att göra i dag, men det finns inte alltid någon kunnig som kan hjälpa till med det.

Kristins forskning visar att föräldrar till barn med IF oroar sig mindre än föräldrar till barn utan IF. De är generellt mer positiva och ser möjligheter med nätet för sina barn. En teori är att de här föräldrarna ser den digitala eftersläpningen som ett problem och att de vill att barnet ska vara mer delaktigt.

Det är en utmaning att göra unga med IF mer delaktiga. De anpassningar som krävs varierar beroende på grad av IF och kognitiv förmåga. Därför är det viktigt att kunna erbjuda flera olika typer av anpassningar. Den digitala kompetensen behöver också öka hos dem som ger stöd till de unga: lärare i anpassad skola, så kallad särskola, och personal på boenden samt daglig verksamhet. Det är också viktigt att jobba för en attitydförändring. I dagens digitaliseringstakt måste unga med IF tillåtas använda den digitala tekniken och nätet precis som alla andra.

Källa: www.habilitering.se