Tillsammans kan vi stoppa skjutningarna

Ardavan Khoshnood syns ofta i tv när den svåra situationen med dödsskjutningar och gängkriminalitet debatteras. Han är kriminolog, docent i akutsjukvård vid Lunds universitet och författare till otaliga rapporter kring framväxten av kriminella nätverk. För Ardavan är det bara det förebyggande arbetet med unga som kan stoppa utvecklingen av ökat våld med fler skjutningar på stadens gator där det blivit allt vanligare att oskyldiga människor drabbas. Och där södra Sverige är extra utsatt.

Statistiken visar att det totala antalet brottsanmälningar ökat något. Vidare att en viss typ av brottslighet har minskat, som misshandel i offentlig miljö, bankrån och barnadråp. Vad är förklaringen till detta?

– Vissa minskningar kan förklaras med ett bättre polisiärt arbete. Vi har fler poliser ute
på gator och torg, särskilt under fredag- och lördagkvällar, och vi har fått en bättre kameraövervakning. Vad gäller den kraftiga minskningen av rån mot banker är förklaringen att bankerna idag har bättre säkerhetssystem. Det är svårt att råna en bank numera, förklarar Ardavan.

Så en viss typ av brottslighet har minskat medan en annan ökat. Skjutningar och andra
våldsbrott som explosionsvåld har ökat markant de senaste tio åren.

Tidigare hörde skjutningar och avrättningar ofta ihop med olika mc-gäng, men idag utförs de i hög utsträckning av kriminella gäng och nätverk. Hur har den förändringen gått till?

– Under 90-talet börjar stora mc-gäng som Bandidos och Hells Angels bildas i Sverige.
Till en början är dessa gäng väldigt våldsamma men sedan lär de sig att om de ska kunna hålla på med sin verksamhet, så kan de inte hålla på att skjuta ihjäl varandra. Idag har vi inte längre så stora offentliga problem med mc-gängen, berättar Ardavan.

Istället har skjutningarna tagits över av olika kriminella gäng och en framväxande grupp
av lösa kriminella nätverk. Skillnaden mellan gäng och nätverk är stor och många gånger en förklaring till våldseskaleringen.

– Kriminella gäng har funnits länge. De har en tydlig hierarki och starka ledare. Ingen gör någonting utan godkännande från högsta ort. Kriminella nätverk däremot, handlar om att en grupp individer går in i ett nätverk för att till exempel bedriva droghandel. När den affären är klar, så upplöses nätverket och personerna går vidare in i nya temporära nätverk, säger Ardavan.

Han menar att de här personerna inte har någon de svarar upp mot, de är sina egna chefer. Det finns inte heller några lojalitetsband, som det gör hos ett gäng.

– Det här är förklaringen till att vi ser en så kraftig ökning i antalet skjutningar. Det finns
inga bestående allianser. Man skjuter en före detta kompanjon om den nya gruppen vill det. Det finns ingen lojalitet som stoppar en sådan handling, förklarar Ardavan.

Förklaringen till framväxten av kriminella nätverk beror på ett fenomen som kallas ”maktvakum” förklarar Ardavan.

– När de stora gängen skjuter ihjäl varandra eller polisen lagför dem, så finns det inte längre någon som har makten över staden. När en hel narkotika- eller  raffickingmarknad bara ligger där, då går vem som helst in och försöker ta delar av den, berättar Ardavan.

Och de som passar på när fältet är öppet är i huvudsak yngre män. Ardavan förklarar att
det handlar om väldigt unga män, omogna och oerfarna, som bara styrs av det som  allas ”snabba cash” och ett spännande liv.

– Har vi plötsligt fem, sex unga människor med hög testosteronnivå, med god tillgång till
skjutvapen och inga lojalitetsband, då brakar helvetet loss. Som det har gjort i våra städer..., säger Ardavan.

Vad tror då ardavan om framtiden. Kommer kriminaliteten framöver styras av dessa lösa nätverk, eller kommer de strukturerade gängen försöka återta sin makt?

– Det finns givetvis de som vill stärka de traditionella gängens position. Så över tid kommer vi nog få se en viss återgång till de strukturella gängen, säger Ardavan.

Han fortsätter att berätta om den speciella situationen i Malmö:

– Det här är dock inget vi ser vara på gång i Malmö. Det jag tror som motverkar detta
är att många unga kriminella inte vill gå in i en gängstruktur. Gänget kräver att du är trogen, att du inordnar dig och samtalar, att du är pragmatisk och det är inte alltid så lockande för de här unga killarna, förklarar han.

När de större gängen eller klanerna tröttnar på att de lösa nätverken snor deras kunder, eller tilldrar sig polisens uppmärksamhet med sina skjutningar försöker de stoppa dem.

– Ibland är det detta som sker, när det plötsligt utbryter täta skjutningar. Då försöker de
större gängen stoppa nätverken, säger Ardavan. Initialt försöker de större organisationerna lösa situationen med samtal men i de flesta fall så fungerar det inte. Varpå de större gängen istället försöker likvidera nätverken.

Men våldskapitalet, även hos de lösa nätverken, är så pass stort, att om ett organiserat
gäng vill eliminera någon måste de se till att alla inom nätverket verkligen dör, berättar Ardavan vidare.

I och med den stora tillgången till vapen utgör alla ett hot mot alla. Våldet eskalerar, alla
slåss för sin bit av staden, och alla slåss mot alla.

Framväxten av lösa kriminella nätverk kan vi se över hela landet, men södra Sverige,
och i synnerhet Malmö, har varit i blickfånget för den här typen av skjutningar och våldsbrott de senaste åren. Hur kommer det sig?

– Anledningen till det utsatta läget för Malmö tror jag beror på ett par olika saker. Dels
handlar det om att demografin i Malmö ser helt annorlunda ut än vad den gör i Stockholm. Dels finns det inga egentliga förorter i Malmö, här kan du ta dig från den ena delen av stan till den andra med cykel, menar Ardavan.

Malmös utseende, hur staden är geografiskt förtätad, gör att alla påverkas av  skjutningarna. Den tredje orsaken Ardavan lyfter fram som förklaring till Malmös speciella situation är stadens närhet till Danmark, och därifrån vidare till hela Europa.

– Det leder till att Malmö blir en attraktiv stad att verka i för kriminella. Det är lättare
att smuggla in saker hit, och lättare att fly härifrån. Det är också förklaringen till att en del av brottsligheten i Malmö har smittat över till Köpenhamn, säger Ardavan.

Inte sällan är det från Malmö droger förs vidare till andra städer, och brottsligheten
som finns i Göteborg och Stockholm har ofta kopplingar till Malmö. Det är också brottsligheten i Sverige som påverkar de andra nordiska länderna.

Faktorer som demografi, småskalighet och närhet till kontinenten bidrar alltså till
Malmös våldsutsatta situation. Men finns det fler förklaringar? Söker sig kriminella till Malmö från övriga landet för att verka där, eller är det miljön som skapar kriminaliteten?

– Det är miljön som är avgörande. Det finns en miljö här som gör det väldigt enkelt för kriminella nätverk att rekrytera, säger Ardavan.

Ardavan berättar om en enkät som föreningen ”Communties That Care” utförde på
skolungdomar i årskurs 6 – 9 samt årskurs 1 i gymnasiet i södra Malmö. 1.700 elever svarade på enkäten och 13% av dessa svarade att de ansåg sig vara en del av ett  kriminellt gäng eller nätverk.

– Det är ett katastrofalt resultat! Även om vi räknar bort några av svaren som trams, är siffran ändå skrämmande hög, fortsätter han.

Det gror också ett enormt polishat på Malmös skolor och i enkäten framkom det att 40%
ansåg det vara helt okej att bära skjutvapen.

– Det är vanligt att barn används av kriminella nätverk för att till exempel transportera
vapen eller narkotika. Det förekommer överallt, men i Malmö är det väldigt lätt att nyrekrytera, säger Ardavan.

Vetskapen om att försvinner det en minderårig från gatan så står där fyra nya på kö, är baserad på ett mångårigt polisiärt underrättelsearbete. Ett underrättelsearbete som inte verkar nå fram till våra beslutsfattare.

– De som är satta att fatta beslut, att skapa nya lagar, har inte tagit hänsyn till dessa
rapporter. Och frågan är om vi nu har kommit till en punkt där hårdare lagar och regler
inte längre har någon funktion. Det finns så enormt många unga därute som kan tänka sig begå de här brotten, och de skräms inte av hårdare straff, säger Ardavan.

Många av dessa unga har gått över en gräns, de ser ingen väg tillbaka. Och de är svåra att nå med ett förändringsarbete. Ardavan är läkare och gör en jämförelse med en cancerbehandling.

– Du måste gå in aggressivt och behandla cancern så fort du har hittat den. Om du väntar tills cancern har spritt sig så kan du vara hur aggressiv som helst, det kommer inte hjälpa. Likadant är det med de här ungdomarna, det har gått för långt, nu spelar höga straff liten roll, förklarar han.

Vi kan alltså inte bara stifta hårdare lagar, utan åtgärderna måste sättas in på två sätt.

– Polisen måste få fler möjligheter att gå in, gripa och lagföra, och här hjälper de strängare lagarna till. Men när vi gjort det, när vi använt vårt våldsmonopol och rensat ut, då måste vi hindra nyrekryteringen! säger Ardavan.

Vi får inte slå oss till ro efter att polisen lyckats med ett stort tillslag, när brottslingar blir
dömda till höga straff och ett gäng försvagats. Det är nu det egentliga arbetet ska dra igång, och det börjar i skolan.

– De flesta nyrekryteringar tar plats på skolorna. Vi behöver ha betydligt mer resurser till
våra skolor. Vi behöver ha många fler kuratorer som kan fånga upp barn som befinner sig i gränszonen till brottslighet för att sedan gå in och bryta detta, menar Ardavan.

En kurator ska kunna se redan på en tioåring om det finns antisociala beteendemönster. Kuratorn ska då kontakta socialtjänsten och göra en så kallad barn i fara-anmälan.

– Om det inte finns någon grund för att ta barnet från sin familj, ska man istället ha ett
samtal med familjen och vid det samtalet ska det finnas kuratorer från skolan, lärare och
personal från socialtjänsten, säger Ardavan.

Ett sådant samtal kan givetvis utmynna i att föräldrarna säger sig inte behöva någon hjälp, och då kan samhället inte göra mer. Men Ardavan menar att det finns många föräldrar som vill ha hjälp.

– Det kanske framkommer att barnet har ADHD, eller ligger inom autism-spektrumet
eller haft depressioner, och då ska man få hjälp av barn- och ungdomspsykiatrin, säger han.

Idag är dock väntetiden till barn- och ungdomspsykiatrin mycket lång. Något som upprör Ardavan:

– Det duger inte! Jag har en idé om att vi måste skapa ett slags center för barn. Ett center där man har en grupp av psykologer, psykiatriker, socionomer från socialtjänsten, människor från polisen och skolan som arbetar tillsammans. Som fångar upp de här barnen och följer dem. Jag talar inte nu om ett hem, eller ett boende för barnet, utan ett samarbetscenter för olika experter, förklarar Ardavan.

Ardavan är inte bara läkare, expert i kriminologi och författare till otaliga rapporter, han är dessutom djupt engagerad i dessa barn och har tydliga åsikter om vad vi som samhälle måste göra.

– Har vi inte det här samarbetet, om vi inte kommer ut till skolorna och identifierar de
här barnen som är i riskzonen, och går in med stöd och hjälp till familjen, kommer det här aldrig att kunna stoppas, säger han.

Ardavan menar att om vi inte stoppar nyrekryteringen av barn så kommer nätverken fortsätta att växa, skjutningarna öka och många människor dödas. Han har tidigare sagt att han inte på något sätt är emot hårdare straff men är tydlig med att det inte är den enda lösningen.

– Vi skulle kunna införa dödsstraff i Sverige, ha offentliga avrättningar av kriminella,
utan att det stoppar nyrekryteringen! Har vi inte med oss det brottsförebyggande arbetet
finns det ingen lag i världen som kan stoppa det fortsatta våldet och den ökande kriminaliteten, avslutar Ardavan Khoshnood.